Värmeförluster genom klimatskärmen står ofta för en stor del av de totala förlusterna i en byggnad. Så snart det är kallare ute än inne sker en värmetransport genom klimatskärmen inifrån och ut, och ju större temperaturskillnad, desto större drivkraft. Hur stora förlusterna blir vid givna väderförhållanden beror på klimatskärmens egenskaper. En välisolerad byggnad har mindre så kallade transmissionsförluster och en tät byggnad har mindre förluster till följd av luftläckage (även kallat infiltration).

Transmissionsförluster

Storleken på så kallade transmissionsförluster genom en byggnads klimatskärm bestäms av:

– Temperaturskillnaden mellan ute och inne.
– Hur väl byggnaden är värmeisolerad, närmare bestämt av värmegenomgångskoefficienten (U-värdet) för klimatskärmens olika delar och förekomsten av köldbryggor.
– Arean för klimatskärmens olika delar.

U-värdet för en byggnadsdel (tak, yttervägg, fönster etc.) är ett mått på dess isoleringsförmåga, där ett lägre värde betyder en mindre värmetransport till eller från omgivningen vid en viss temperaturskillnad, det vill säga ju lägre värde desto bättre. Köldbryggor bildas där material med dåligt isolerande egenskaper (hög värmeledningsförmåga) som bryter ett skikt med bättre isolerande egenskaper. En del köldbryggor inkluderas normalt i U-värdet för respektive byggnadsdel, exempelvis trä- eller stålreglar i en isolerad vägg, men det finns även köldbryggor som uppstår beroende på hur de olika byggnadsdelarna ansluts mot varandra. Det kan exempelvis förekomma stora köldbryggor i linjen mellan golv och ytterväggar eller i anslutningen mellan vägg och fönster. I Boverkets byggregler (BBR) ställs krav på ett genomsnittligt U-värde (värmegenomgångskoefficient), (U_m) för hela klimatskärmen, inklusive köldbryggor.

Enheten för U-värde är (W/m²,K). Storleken på transmissionsförlusterna (i W) genom en byggnadsdel vid en viss temperaturskillnad bestäms alltså av U-värdet multiplicerat med dess area. En byggnad med kompakt form har mindre transmissionsförluster än en byggnad med stor omslutande area i förhållande till boarea (jämför exempelvis en villa i kvadratisk form i två plan med en utsträckt villa i ett plan) om övriga egenskaper är lika.

I en befintlig byggnad kan transmissionsförlusterna minskas genom förbättrad värmeisolering och minimering av köldbryggor. Minskade transmissionsförluster leder både till ett lägre energibehov för uppvärmning och ett lägre dimensionerande värmeeffektbehov. Det senare gör att det är viktigt att låta göra en ny injustering av ett vattenburet värmesystem efter en tilläggsisolering för att detta ska fungera så effektivt som möjligt. Det kan också vara möjligt att sänka framledningstemperaturen till radiatorerna.

Ett lägre värmeeffektbehov betyder också att värmekällans effekt inte behöver vara lika stor som tidigare. Detta är viktigt att tänka på om man exempelvis ska installera en ny värmepump i samband med eller efter en tilläggsisolering av klimatskärmen. Värmepumpen ska då dimensioneras för att täcka det nya värmebehovet för att inte överdimensioneras.

Täthet och luftläckage

Tätning för minimering av luftläckage genom klimatskärmen är viktigt ur flera aspekter. Förutom minskade värmeförluster har det stor betydelse för både inomhusklimatet och för att undvika fuktskador till följd av att fuktig luft tränger ut i klimatskärmen. Exempel på inneklimatproblem:

• – Komfortproblem på grund av drag. Detta kan också i sin tur få konsekvenser för energianvändningen, då den boende kan behöva hålla en högre innetemperatur som kompensation (Abel & Elmroth, 2008).
• – I hus med fläktstyrd luftväxling kan det uppstå problem med att kontrollera ventilationen om huset är alltför otätt (Abel & Elmroth, 2008).
• – Det är särskilt viktigt att golv mot mark eller bjälklag över kryprum är helt lufttäta för att förhindra radon eller lukt från mögel- eller rötskadat material som finns i eller som lämnats kvar i grunden från att tränga in i lokaler eller bostäder (Abel & Elmroth, 2008).

Klimatskärmens lufttäthet qn50 är ett mått på byggnadens lufttäthet och infiltrationsförluster (luftläckageförluster) vid en tryckskillnad över klimatskärmen på 50 Pa. Måttet går inte direkt att översätta till luftläckage för en byggnad vid normal drift, eftersom tryckförhållandena då är annorlunda, men används vid kravställning och för att verifiera en byggnads täthet efter byggnation. Vid byggande av en lågenergibyggnad ställs ofta krav på klimatskärmens lufttäthet för att uppnå uppsatta energimål. För lågenergibyggnader ligger lufttätheten vanligen under 0,3 (l/s)/m² (qn50). Vid traditionellt byggande utan fokus på lufttäthet är klimatskärmens lufttäthet ofta över 0,5 (l/s)/m² (qn50). I BBR finns sedan 2007 inga specifika krav på klimatskärmens lufttäthet qn50, men i äldre byggregler var kravet 0,6 (l/s)/m².

Källa till avsnittet: Energilyftet

En välisolerad klimatskärm

Transmissionsförlusterna minskas genom att förbättra de olika delarna av klimatskärmen. Läs mer om:

Fasad- och takisolering

God värmeisolering minskar transmissionsförluster och därmed behov av tillförd energi för uppvärmning. Olika isoleringsmaterial har dock olika egenskaper och vid val av material bör utöver isoleringsvärdet (lambda-värdet) även följande beaktas: beständighet, bearbetningsbarhet, mögelresistens, hygroskopiska egenskaper, brandbeständighet, återvinningsmöjlighet, miljöpåverkan, luftflödesmotstånd, tryckhållfasthet och ljudabsorption. Vilket eller vilka av dessa egenskaper som är viktiga kan variera från fall till fall.

Enligt Boverkets byggregler BBR29 ska ett U-värde på 0,18 eftersträvas vid ombyggnation av ytterväggar.

Olika material används för värmeisolering i ytterväggar och vindsbjälklag. Olika material har olika egenskaper. I lättbyggnadstekniken används i första hand mineralull som isolering. Ibland förekommer cellplaster eller polyuretanskum. Det är s.k. högisolerande material som gör det möjligt att bygga mycket välisolerade väggar med rimlig tjocklek. I småhus har de bäst isolerade ytterväggarna U-värden på omkring 0,15 W(m²*K). ( Då används cirka 300-350 mm mineralullsisolering. I flerbostadshus används ofta något mindre isolertjocklek, men uppemot 200 mm eller mer är vanligt. I s.k. passivhus eller NNE-hus (Nära Noll Energi) är isolertjockleken ännu större. Med rätt utförd, tjock isolering blir värmetransporten genom väggen mycket liten.  

Takisolering

Som kompensation för ev. framtida sättningar rekommenderas att använda viss ”övertjocklek” i byggskedet. Lösfyllnadsisoleringen kan av praktiska skäl inte skyddas på ovansidan med ett särskilt vindskydd, vilket normalt inte heller krävs eftersom lufthastigheterna på en normal vind är låga. Det är emellertid viktigt att uteluft inte kan komma åt isoleringen vid bjälklagskanten. För att så långt som möjligt hindra detta monteras vid takfoten så kallade vindavledare, som utgör ett vindskydd för isoleringen och som monteras så att vindsutrymmet ska få önskad ventilation.

Källa till avsnittet: Abel & Elmroth, 2016

Enligt Boverkets byggregler BBR29 ska ett U-värde på 0,13 eftersträvas vid ombyggnation av tak eller vindsbjälklag.

Isolering av grundkonstruktionen

Grundläggning med betongplatta på mark sker idag nästan uteslutande med underliggande värmeisolering under hela plattan för att förhindra fuktskador. En välisolerad platta bör ha uppemot 200 mm tjock isolering. Särskilt i hus med golvvärme måste ännu större isolertjocklek användas om inte värmeförlusterna mot mark ska bli för stora. Det rekommenderas också för att minska risken för fuktskador.

Vid grundläggning med uteluftventilerad krypgrund värmeisoleras i första hand bjälklaget över grunden. Med mycket isolertjocklek tillförs så lite värme till grunden att temperaturen i denna blir låg. Marken utgör ett stort värmemagasin och fördröjer därigenom inverkan av utetemperaturförändringar. Detta innebär vintertid att värmeförlusterna blir lägre än vad som motsvarar temperaturdifferensen inne – ute. Under sommartid blir det ett omvänt förhållande. Det kan medföra att när grunden ventileras sommartid med varm och förhållandevis fuktig uteluft kommer denna att kylas av i grunden. Det blir då risk för mycket höga relativa fuktigheter i grunden och även kondensutfällning kan inträffa på vissa delar i konstruktionen. Förutsättningar finns då för mögeltillväxt som kan ge upphov till dålig lukt. För att minska riskerna för fuktskador bör marken täckas med ett skikt – till exempel plastfilm – som förhindrar avdunstning av markfukt till grunden. Detta är normalt inte tillräckligt, utan såväl marken som grundmurarna behöver värmeisoleras för att temperaturen i synnerhet sommartid inte ska bli för låg. Som alternativ förekommer att man använder avfuktare i grunden som styrs av en hygrostat. Ventilationen med uteluft måste då förhindras.

En mer fuktsäker lösning är att utföra krypgrunden som en s.k. varmgrund. Det innebär i princip att bjälklaget lämnas i stort sett oisolerat, medan mark och grundmurar isoleras kraftigt. Grunden ventileras med inneluft. Krypgrunden får då nära samma temperatur som inomhus. Grunden måste göras mycket lufttät, vilket kan vara extra komplicerat eftersom luft utan svårighet kan läcka genom olika marklager.

Källare användes tidigare till enkla förråd som inte ställde några särskilda krav på inneklimatet. Moderna källarlokaler används för många olika ändamål som oftast innebär mycket höga krav på inneklimatet. Det innebär att såväl källarytterväggar som källargolv måste utformas med hänsyn till dessa krav. Källarytterväggen kan vara en betongvägg eller vid mindre hus en murad vägg av betongblock eller lättklinkerblock. Med hänsyn till värme- och fuktförhållanden måste källarväggen värme- och fuktskyddas. En källaryttervägg får i princip samma fuktbelastning som vid betongplatta på mark. Det innebär att källarytterväggen helst bör ha tjock isolering på utsidan. För att förhindra fuktproblem bör isoleringen vara kapillärbrytande och helst ha en dränerande funktion, alternativt kompletteras med dränerande material. Det medför dock en hel del svårigheter vid övergång från mark till sockel ovan mark, där en betongsockel av hållfasthetsskäl är synnerligen önskvärd. Invändigt isolerade källarväggar har i många fall drabbats av svåra fuktskador som kan upptäckas flera år efter det att huset byggts.

Källargolv kan i princip utföras som vid platta på mark, varvid hänsyn måste tas till att källargolvet ligger under mark och att värmeströmmen ut kan bli mycket liten. Ett källargolv kan fukttekniskt jämföras med platta på mark i ett brett hus. Detta ökar risken för fuktproblem. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt val av lämpligt golvmaterial i en källare. Det bör helst klara hög relativ fuktighet och vara till viss del genomsläppligt för vattenånga.

Enligt Boverkets byggregler BBR29 ska ett U-värde på 0,15 eftersträvas vid ombyggnation av golvkonstruktionen.

Källa till avsnittet: Abel & Elmroth, 2016

Fönster

De fönster som används i nya hus har ett U-värde kring 1,0 W/(m²*K), vilket även inkluderar fönstrets karm och båge. Ser man till bara glaset är det möjligt att köpa en 3-glas ruta som har ett U-värde lägre än 0,5 W/m²K. U-värde för hela fönstret benämns Uf och det senare Ug. Vanligen är det Uf-värdet som avses och är av intresse när man pratar om U-värde för fönster.

Enligt Boverkets byggregler BBR29 ska ett U-värde på 1,2 eftersträvas för fönster vid ombyggnation. För lågenergihus krävs vanligen att fönstren har ett U-värde som är lägre än 1,0 W/m²K.

Riktigt bra fönster har U-värden på 0,7 W/(m²·K) eller lägre. Dessa fönster består vanligen av en tre-glas isolerruta med en isolerad distansprofil, två lågemissionsbeläggningar samt gasfyllnad mellan (argon eller krypton) glasen. Karm och båge har vanligen försetts med en högisolerande köldbryggebrytande isolering.

Eftersom fönstret har flera funktioner i en byggnad bör också ljustransmission (LT-värde), solfaktor (g-värde), lufttäthet, ljudisolering, säkerhet, estetik och vädringsmöjligheter beaktas vid val av fönster. Olika kombinationer av egenskaper bör väljas utifrån ett lågt energibehov och ett bra inneklimat. Val av fönster med lågt U_f-värde minskar transmissionsförluster och därmed tillförd energi för uppvärmning. Val av fönster med lågt G_f-värde minskar värmetillskott från solinstrålning och behov av att bortföra energi genom kyla.

Det börjar även komma så kallade smarta fönster på marknaden som har ytterligare funktioner, exempelvis med ventiler/spjäll för tilluft, inbyggda solceller eller antenner för bättre mobiltäckning.

Källa till avsnittet: Energilyftet

Tillbaka till: